En gravid get till fotbollsträningen

Hej! Nu kände jag att det var dags att skriva lite igen!
Just nu sitter jag och repeterar inför en audition för distriktskören som ska äga rum kl 10.30 idag. Jag ska sjunga i stämman tenor 1. Det kommer att vara 28:a tenor 1:or där och 20 stycken blir uttagna. Så jag behöver bara inte vara bland de 8 sämsta.
Det kanske kan låta enkelt, men med tanke på att vi ska sjunga a cappella (Sjunga utan bakgrundsmusik) och jag knappt kan läsa noter så är jag skeptisk. Förhoppningsvis går det bra.

Du vet att du har hamnat på landet när någon tar med sig en gravid get till fotbollsträningen, vilket var fallet för mig i torsdags. Hon heter Penny och är en ovanligt sällskapssjuk get. Så fort hon blev lämnad ensam så började hon bräka, men hon blev dock en fotoattraherande attraktion för förbipasserande. Jag kan nu bocka av "mata en gravid get" från min bucket list. Killingarna är till salu om drygt en månad. Kanske skulle man ta och köpa sig en liten get att ha på rummet...

När jag först kom till USA hade jag en inställning, det var att säga JA till alla möjligheter som öppnade sig. Så här långt har det funkat superbra, för med varje möjlighet som jag säger JA till öppnar sig flera nya möjligheter och jag lär känna flera människor. Så här långt har jag tagit på mig fotboll, teater (Skönheten och odjuret), är med i ett band, distriktskören, distrikt Jazz, "The Paryer" duett på Italienska, minst två akter i talangshowen, åka till New York 3 helger, åka till Washington DC en helg, Rotary-möten och jag vet inte hur många middagar jag tackat JA till. Men förstå mig rätt det är precis den sortens liv jag vill leva här. Leva med lite för många bollar i luften samtidigt. Ligga i soffan och kolla på TV kan jag göra hemma i Sverige. Jag är bara här ett år och jag vill maximera de året till fullo. Jag har redan mött vänner för livet och sådana hittar man inte om man sitter hemma och rullar tummarna. Jag börjar dock känna att jag börjar närma mig en nivå när det blir för mycket och ohanterligt. Så jag bör nog börja säga nej till saker som jag känner att jag inte lär mig något av.

Förra helgen gjorde vi en utflykt med familjen till teatern "Sight and Sound" i Lanchester. Det är en av de största och mest magnifika teatrarna och efter att vi fastnat i bilkö och ösregn så kom vi in med 1 minut till godo. Föreställningen Noah gjordes fantastiskt, inte minst med tanke på de 100-tals djur som var med i föreställningen. Allt från bisonoxar till papegojor till skunkar. Alla djuren var tränade och var med i stora delar av showen. När vi kom ut öste regnet ner fortfarande, vilket var lite ironiskt med tanke på vilken teater vi hade sett. Jag tror det var första gången det regnat så rejält sen jag kom till USA.