En gravid get till fotbollsträningen

Hej! Nu kände jag att det var dags att skriva lite igen!
Just nu sitter jag och repeterar inför en audition för distriktskören som ska äga rum kl 10.30 idag. Jag ska sjunga i stämman tenor 1. Det kommer att vara 28:a tenor 1:or där och 20 stycken blir uttagna. Så jag behöver bara inte vara bland de 8 sämsta.
Det kanske kan låta enkelt, men med tanke på att vi ska sjunga a cappella (Sjunga utan bakgrundsmusik) och jag knappt kan läsa noter så är jag skeptisk. Förhoppningsvis går det bra.

Du vet att du har hamnat på landet när någon tar med sig en gravid get till fotbollsträningen, vilket var fallet för mig i torsdags. Hon heter Penny och är en ovanligt sällskapssjuk get. Så fort hon blev lämnad ensam så började hon bräka, men hon blev dock en fotoattraherande attraktion för förbipasserande. Jag kan nu bocka av "mata en gravid get" från min bucket list. Killingarna är till salu om drygt en månad. Kanske skulle man ta och köpa sig en liten get att ha på rummet...

När jag först kom till USA hade jag en inställning, det var att säga JA till alla möjligheter som öppnade sig. Så här långt har det funkat superbra, för med varje möjlighet som jag säger JA till öppnar sig flera nya möjligheter och jag lär känna flera människor. Så här långt har jag tagit på mig fotboll, teater (Skönheten och odjuret), är med i ett band, distriktskören, distrikt Jazz, "The Paryer" duett på Italienska, minst två akter i talangshowen, åka till New York 3 helger, åka till Washington DC en helg, Rotary-möten och jag vet inte hur många middagar jag tackat JA till. Men förstå mig rätt det är precis den sortens liv jag vill leva här. Leva med lite för många bollar i luften samtidigt. Ligga i soffan och kolla på TV kan jag göra hemma i Sverige. Jag är bara här ett år och jag vill maximera de året till fullo. Jag har redan mött vänner för livet och sådana hittar man inte om man sitter hemma och rullar tummarna. Jag börjar dock känna att jag börjar närma mig en nivå när det blir för mycket och ohanterligt. Så jag bör nog börja säga nej till saker som jag känner att jag inte lär mig något av.

Förra helgen gjorde vi en utflykt med familjen till teatern "Sight and Sound" i Lanchester. Det är en av de största och mest magnifika teatrarna och efter att vi fastnat i bilkö och ösregn så kom vi in med 1 minut till godo. Föreställningen Noah gjordes fantastiskt, inte minst med tanke på de 100-tals djur som var med i föreställningen. Allt från bisonoxar till papegojor till skunkar. Alla djuren var tränade och var med i stora delar av showen. När vi kom ut öste regnet ner fortfarande, vilket var lite ironiskt med tanke på vilken teater vi hade sett. Jag tror det var första gången det regnat så rejält sen jag kom till USA.

Tredje Skypesamtalet

Jag har förstått att det rullar på rätt bra för Gustav där borta. Även vårt tredje Skypesamtal tyder på att han trivs och framförallt har många järn i elden. Några nya saker som jag inte hört tidigare var att han provat på att fiska med armborst och att skjuta på lerduvor.

"Jag har fått inspiration från filmen Yes Man med Jim Carrey och säger nu ja till alla möjligheter som dyker upp. Det gör att man får vara med om roliga saker hela tiden. Ett exempel är ju rollen som odjuret på teatern som bara dök upp efter att jag sagt ja till en helt annan sak", säger han entusiastiskt.
Jag försöker säga att han ska känna efter och att man kan säga nej också, men det är osäkert om det gick fram.
Den här gången diskuterar vi pengar. Han tycker det är dags att köpa lite nya kläder och snart är det dags för New York-resan med de andra utbytesstudenterna. Det verkar han ha med i sin budget. Däremot kostar mobilabonnemanget mer än det var tänkt och då vänder han sig lite försiktigt till oss. Han är ju inte dum i alla fall, resultatet blev den här gången ett litet telefonbidrag.
Skolan går bra om jag förstått det hela rätt. Bäst gillar han fysiken och bakningen, längst ner på listan hamnar kemin. Överlag så känner han att han hänger med bra och lär sig en hel del.
"Jag känner mig vis", vad han nu kan mena med det.
"Jag fick 40 poäng av 40 möjliga för debatten i ämnet Current Issues, som handlade om regeringens säkerhetspolitik kontra folkets frihet".
I samma veva får jag logga in på skolans hemsida där man kan följa hans poäng i de olika ämnena. Det såg bra ut så vitt jag kan bedöma, även om jag inte riktigt förstod poängsättningen.

Det var kul att prata via Skype och jag ser fram emot nästa gång!

6 veckor har gått blixtsnabbt..

Den senaste veckan har varit rätt så fullproppad som vanligt. Förra helgen var det ju Homecoming och Pep Rally. Vi gick ut på Hoss's och åt buffé före dansen. Dansen var rätt kul. Men de flesta dansar bara något som kallas "Grinding" vilket är den mest enformiga dans som finns... Jag lärde några #Sweedishdance, som någon kallade det efteråt. Det var bugg och dubbelbugg blandat med den dans vi lärt oss på idrottslektionerna i Sverige.

Min date var Lexi. Vi gick ut med Francisco, Cassidy, Brandon och Jordyn (från vänster till höger på bilden)

Fransisco fyller år på måndag och jag har fått i uppdrag att visa en film som hans kompisar i Chile har satt ihop för honom. 

Den här veckan har min familj också fått en ny familjemedlem. En kattunge som vi döpte till Carry efter en av döttrarna i familjen. Hon bor nu i mitt rum tills hon har acklimatiserats med de två hundarna.

Nu ska jag iväg och träna inför musikalen som jag är med i. Den börjar bli riktigt bra nu. Förra helgen hade vi provuppspelning i Hollydaysburg. Ljudet hackade och jag glömde några repliker och halkade på ett löv när jag skulle göra en volt och föll på rumpan. Summa summarum det var kanske ingen succé, men det var kul.

Och slutligen igår kväll förlorade vi vår första match i amerikansk fotboll, 54-35 mot Claysburg. Kvällen slutade dock gott med en lägereld hemma hos Jonas.

Sommaren är inte riktigt över än här, sitter ute också solar nu i ca 80F (20 C tror jag). Men tiden går fort och jag har redan varit här i över 6 veckor. Saknar alla där hemma. Ta hand om er.