Slut med skola på ett tag!

Igår var sista skoldagen före vinterlovet och alla lektioner var i stort sett att fika och titta på film. Lunchen/Julbordet bestod av en skinkmacka med potatischips. Man kan även lägga till en frukt och grönsaker om man vill. Det är otroligt hur bra vi har det i Sverige med gratis luncher där man kan ta hur mycket man vill. Och ändå så är det enda vi gör är att klaga på maten. Vi vet inte hur bra vi har det.
Samma sak med gratis universitet. Här måste varje familj spara ihop till universitet. Ska man gå på Penn State som jag har kollat så kostar det ca 40 000 dollar per termin vilket är ca 250 000. Gånger X antal terminer. Det kan lätt blir 2 miljoner kronor per student för hela Universitet/Collage-tiden. Det kanske låter helt orimligt men det är så det är.

Trots "julbordet" så känns det verkligen som jul nu. De flesta har smyckat ut hela husen med juldekorationer överdrivet. Precis som vi skulle kalla typiskt amerikanskt. Vi har också haft en del julkonserter med kören.

Jag är superglad idag eftersom att jag har fått det paket från Sverige som jag har trott försvunnit på vägen. Men det visar sig att min värdmamma hade gömt det paketet eftersom jag öppnade paketet från mormor och morfar direkt när jag fick det, utan att vänta på Juldagen. Denna gången var det ett paket från Mamma, Pappa och Kevin. Det var svenskt godis, Marabou, Daim och Ahlgrens bilar. Det är konstigt hur man saknar vissa saker och andra saker klarar man sig bra utan. I paketet fanns även Kalles Kaviar och det är sjukt konstigt hur mycket jag har saknat kaviar. Första gången jag kom ner i köket och frågade om det fanns kaviar till äggen möttes jag av gapskratt. Tydligen är kaviar en superdelikatess som knappt finns att köpa här omkring. Det har senare blivit lite av ett "inside joke".

Det lutar mot att det inte kommer att bli någon senior trip till New York eftersom bara 6 stycken personer har anmält sig som intresserade. De behöver minst 25 personer för att resan ska bli av. Jag själv har inte anmält mig av samma anledning som alla andra, det är alldeles för dyrt. De vill att man ska betala $700 när det lätt skulle räcka med $200.

Idag har varit en intressant dag faktiskt. Vi har varit i köpcentrumet och shoppat i minst fem timmar och jag har blivit klar med julklappsshoppingen. Jag har köpt presenter till familjen hemma i Sverige, men det kostar för mycket att skicka så ni har innestående julklappar som kommer till sommaren. Men det roligaste som hände idag var att jag fick ett jobberbjudande på Hollister Co. Det enda de frågade var hur gammal jag var och om jag hade ett jobb. Jag svarade 17 och nej. Då sa dem att jag kunde få jobb där. Det vore superkul att jobba där. Jag har varit inne och shoppat där ett antal gånger och alla är jätteschysta. Det är bara ett problem...
Jag är utbytesstudent och jag är ganska säker på att jag inte får jobba i USA eftersom att jag bara har ett studentvisum. Jag tror att man behöver ett "Green Card" eller liknande. Men jag sa att jag ska ta reda på mer  och återkomma. Jag ska ta och ringa upp någon från Rotary och fråga.
Efter en lång dag åkte vi hem och hade filmkväll hos Leirds. Vi såg på en rafflande säsongsavslutning av "Once upon a Time".

Snöstorm och Flygande Jacob

Man kan inte tro att bara för en dag sedan så fanns det inte en snöflinga. I natt och idag har vi fått 8"-10" (inches) med snö vilket är ca 15-20 cm tror jag. Så dagens uppgift har varit att skotta snö och laga svensk mat. Vad som var på menyn idag var Flygande Jacob vilket är en typisk svensk rätt och är i stort sett det enda jag kan laga hyfsat. Det består traditionellt av kyckling, bacon, banan, vispgrädde, chilisås, och jordnötter. Vår blev dock en liten kompromiss. Kycklingen fick bli kalkon som var kvar från Thanksgiving, baconen uteblev och vi utvann våran egen grädde från den opastöriserade mjölken direkt från den lokala bondgården. Den smakar bättre än vad det låter och ser ut, min favoriträtt.

Jag hör att Sverige inte fått någon snö än och väntar en grön jul. Det låter ju jättetråkigt. Här å andra sidan är det tvärt om. Jag och Dave har varit ute och skottat uppfarterna ett flertal gånger och skolan har en två timmars försening imorgon på grund av all snö. Passar mig perfekt, sovmorgon! Men skolan försiktighet kan också bero på att det var en bilkrasch tidigare i veckan, med tre elever inblandade. Ingen svårt skadad men de fick åka till sjukhus efter att ha slagit runt med bilen på grund av halt väglag. 

                                                                                                        Länge har PeggyAnn försökt få ut mig på en hike upp över berget som finns i närheten. Idag bestämde vi oss för att göra en natthike med hundarna Allpine och Twisel, familjens två golden retrievers. Vi kunde inte ha valt en bättre natt, fullmåne som lyste som självaste solen. När månen tittade fram bakom molnen var det som att någon slog på en strålkastare. Hiken blev längre än väntat och vi var ute och vandrade i över 2 och en halv timme. Men det kan också bro på att jag stupade var 10:nde minut och la mig i snön i ca 1 minut.

  Det är roligt hur man börja uppskatta saker man inte uppskattat förut kom jag och tänka på under Lucia. För här firar de inte Lucia. Det var bara en helt vanlig dag och det fick mig att börja sakna saker som lussebullar och luciatåg. Och saker som man tidigare inte uppskattat tillräckligt som till exempel gratis skolluncher, gratis sjukvård och mångsidiga idrottslektioner. (Första mandatperioden spelade killarna amerikansk fotboll och tjejerna tennis varje lektion)  

Hoppas alla där hemma hade en riktigt bra tredje advent, bara en vecka kvar till jul snart! Jippi!!!

Jag ska försöka vara med lite på Julafton och Annandagen med släkten via Skype! 

Illinois med familjen Leird

Här är det nu Thanksgiving lov. Jag är nu på väg hem från Springfield Illinois. Vi sitter i bilen och dunkar musik på högsta volym. Efter att ha åkt vilse i Indianapolis är vi nu på rätt väg med cirka 6 timmar kvar på resan. Resan gör jag med min nästa värdfamilj som består av Mary-Ellen, Collin och deras barn Paige (21), Brody (18), Mara (14) och Connor (11). Jag kommer börja bo hos dem, senast 15 januari.

 

Vår resa började redan på Thanksgiving torsdagen, då jag och Paige åkte in för Black Friday. Black Friday är en superstor rea, i hela USA. Men det är också lite av en folkfest, folk är som galna och varje köpcentrum är proppfullt. Den pågår hela natten, och vi var där från 20.00-04.30 (8.5 h) för att sedan direkt köra 10 timmar till Illinois.  Där vi hälsade på deras släkt och var på Lincoln museum.  

Jag har även varit på rundtur på Penn State University. Penn State med 44 000 studenter som bor i eller runt om campus gör det till en stad av ungdomar. Det måste vara helt fantastiskt att bara glida runt där bland tusentals ungdomar i samma ålder som en själv, vore inte det livet. De har även den tredje största stadion i världen, den tar in ca 110 000 personer. Det är över dubbelt så mycket som Friends arena tar in. De har även ett av nationens bästa ingenjörsprogram, vilket är väldigt festande. Varje termin kostar mellan 30-50 tusen US dollar... Så där gick de drömmarna i kras. Jag har först nu börjat förstå hur lyckligt lottade vi är som bor i Sverige med gratis universitet.  

Penn State är "The Nittny Lions" vilket jag tror är något sorts bergslejon. Men jag är inte säker. 

Efter besöket på drömuniversitetet, åkte vi hem till en tant som var från Sverige och som flyttade hit på 60-talet. Så hon var rätt så gammal, men väldigt pigg för sin ålder. Hon hade massa typiskt svenska saker som fick hemlängtan att börja pirra i magen. Hon hade böcker om Sverige, som jag fick användning av nu när jag ska göra min presentation om Sverige som egentligen skulle var klar innan jag åkte till USA. Jag hittade till och med bilder på Moforsens kraftverk uppe i Näsåker där jag var i somras. Det var bilder på hällristningarna nedanför kraftverket, och trots att boken var 50 år gammal så såg det ut som om bilderna kunde varit tagna igår. Inget har förändrats där på 50 år.

På fredag bär det iväg igen på en Rotary Orientation. Den här gången ska vi presentera info om våra länder för utgående utbytesstudenter och för ungdomar som är intresserade av att åka iväg på utbytesår. Vår uppgift är väl kanske att övertyga dem om att utbytesår är det bästa som finns antar jag.

Jag vill också bara lägga upp en länk till en video som summerar min fotbollskarriär i stort. Så här kommer den. Jag har # 11 på ryggen.

http://youtu.be/Z5ORBV4lB-Q  (7.04)

Det var en kul tid, men nu är siktet inställt på höjdhopp och häcklöpning till våren.

En bild säger med än tusen ord NYC

 Att skriva har aldrig varit mitt rätta element. Men jag vet att jag kommer att tacka mig själv tusenfaldigt en grå vinterdag när jag sitter hemma i Sverige och drömmer mig tillbaka. En bild säger mer än tusen ord så därför fyller jag mitt New York-inlägg med mängder av bilder.

NYC var underbart, men jag måste säga att sällskapet på resan var halva upplevelsen. En mix av så mycket kulturer och språk. Det är fantastiskt hur alla kunde slås samman och fungera så bra ihop. Allt började med en ca 5 timmars bussresa. Där hade man gott om tid att socialisera sig och planera grupper och aktiviteter.

Dag ett var vi i Midtown Manhattan för shopping. Vi besökte bland annat en av världens största leksaksaffärer (bilden nedan), The Apple store som just hade släppt Iphone 5C och Hollister där jag träffade trevliga svenska ungdomar som var på shoppingsemester. Vi spenderade tid i Central Park där jag och 5 andra utbytesstudenter åkte skridskor och vi kollade in ett ställe där "Home alone 2" spelades in. På morgonen tog vi även en tur över Brooklyn Bridge, vilket gav en superb utsikt över skylinen.

Vi lyckades till och med pressa in Empire State Building, Ground Central Station, China Town, Library of New York och FN-byggnaden. Fortfarande hade vi mycket tid för shopping och fria aktiviteter. Hur vi hann med allt och ändå hade så mycket tid över är för mig ett mysterium.                                         

 Här är New York Stock Exchange. Jag ville gå in och kolla mina Dow Jones-aktier men tydligen behövde man vara medlem eller något sånt. Men tur var väl det för där utanför träffade vi en annan grupp av utbytesstudenter som var från Norra New York State. Tyvärr ingen svensk i det sällskapet. Men vi hade det roligt med dem också. Med dem åkte vi över till Liberty Island, där jag tog min profilbild med Frihetsgudinnan, som förvånansvärt har över 60 likes ;)

             

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Hittade en tavla som jag tyckte mig känna igen, det är frihetsörnen som finns tryckt på 1 dollarsedeln.                                                             

 Vi besökte även "Ground Zero" minnesplatsen för 9/11. Där det har växt upp en ny byggnad som de kallar "One World Trade Center". Den blev officiellt utnämnd till högsta skyskrapan i USA för bara några dagar sen.

 Och så sprang man på tremänningarna mitt på Time Square, framför Disneyskylten. Det var i och för sig planerat men det var ändå rätt skickligt att vi lyckades hitta varandra i mängden av folk. Med tanke på att cirka 14 miljoner människor vistas på Manhattan varje dag. Det är som att pressa in hela Sveriges befolkning i Sollentuna ungefär. Emma, Fanny, Urban och Gunilla. Jag hade även med finska kompisen Patrik. Det tog ett tag innan jag vant mig vid svenska igen, men vi gick till ett ställe där jag hade hört att servitriserna var "wanna-be"-Broadwayartister, Ellen's Stardust. Just som vi skulle ställa oss i kön som såg ut att vara 1 timme lång, så kom servitrisen ut och ropade "vi har ett bord för 6". Ingen i kön verkade ens måttligt intresserad. Jag föreslog oss, för vi var ju exakt 6 personer och vi fick gå före alla. Lite tur kan tyckas. "Det var den snabbaste kö jag varit med om", sa Urban. Vi gick inte på någon dyr Broadwayshow, men vi fick definitivt Broadwayunderhållning. Vi gick även till en trevåningsaffär med bara M&M's och till Hershey's chokladfabrik. Kvällen avslutades med en skummad Chai Te på Starbucks. Jag lyckades lyckligtvis skicka med lite kort och hälsningar hem till familjen innan vi skildes åt.

 New York får 4 av 5 toasters... Varför inte 5? För att jag har börjat trivas på landet, och blev lite uppstressad av storstaden. Men det är fortfarande en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Slagen av Scuba diving, Thailandsresorna och San Sebastian, tätt följt av bergsklättring i Phuket, Egyptenresan och julafton med familjen.

Äta, sova, sjunga...

Hej igen! Länge sen jag skrev nu. Allt jag kan skylla på är ännu en fullproppad vecka. Först vill jag bara säga att det kommer ett inlägg om New York City snart, jag har bara inte hunnit med att skriva.

"Äta, sova, sjunga" summerar min helg väldigt bra. Med början redan fredag morgon med skolkör och senare kl 5 på kvällen var det "Lock-In" med musikalen. Det innebär att de låser in alla som är med i musikalen i en kyrka och så övar vi från klockan 5 på kvällen till klockan 10 på morgonen då vi blir utsläppta. Självklart så sover vi också lite. Senare på lördagskvällen var jag med i skolans talangshow där jag sjöng "En helt ny värld" från Aladdin på svenska. Jag sjöng även "I want crazy" av Hunter Hayes i en duett med Lynett. Senare på kvällen gick jag och övade på "the payer" hemma hos Paige.
Nu på morgonen skämde jag ut mig totalt när jag sjöng i kyrkan. Jag sjöng "Hotel California" vilket tydligen var en ytterst opassande sång att sjunga i kyrkan på grund av dess innebörd. Jag hade inte tänkt så mycket över innebörden, jag tyckte bara det var en bra sång. Men folk tog illa vid sig och marscherade ut ur salongen. Med andra ord jag kan nog inte visa mitt ansikte i den kyrkan någonsin mer... ger mig mer tid om inte annat..
Nu om en halvtimme är det musikalträning igen i fyra timmar. Och senare ikväll är det träning med kyrkokören klockan 6. Om jag fortfarande är välkommen där vill säga. Vilket är ganska osannolikt.

Det här är lilla Alexander som kom till världen förra veckan. Det är Elleme's första lilla son. Elleme är min värdsyster men hon bor inte hemma. Hon var och hälsade på nu i veckan och hade med sig Alexander.

En gravid get till fotbollsträningen

Hej! Nu kände jag att det var dags att skriva lite igen!
Just nu sitter jag och repeterar inför en audition för distriktskören som ska äga rum kl 10.30 idag. Jag ska sjunga i stämman tenor 1. Det kommer att vara 28:a tenor 1:or där och 20 stycken blir uttagna. Så jag behöver bara inte vara bland de 8 sämsta.
Det kanske kan låta enkelt, men med tanke på att vi ska sjunga a cappella (Sjunga utan bakgrundsmusik) och jag knappt kan läsa noter så är jag skeptisk. Förhoppningsvis går det bra.

Du vet att du har hamnat på landet när någon tar med sig en gravid get till fotbollsträningen, vilket var fallet för mig i torsdags. Hon heter Penny och är en ovanligt sällskapssjuk get. Så fort hon blev lämnad ensam så började hon bräka, men hon blev dock en fotoattraherande attraktion för förbipasserande. Jag kan nu bocka av "mata en gravid get" från min bucket list. Killingarna är till salu om drygt en månad. Kanske skulle man ta och köpa sig en liten get att ha på rummet...

När jag först kom till USA hade jag en inställning, det var att säga JA till alla möjligheter som öppnade sig. Så här långt har det funkat superbra, för med varje möjlighet som jag säger JA till öppnar sig flera nya möjligheter och jag lär känna flera människor. Så här långt har jag tagit på mig fotboll, teater (Skönheten och odjuret), är med i ett band, distriktskören, distrikt Jazz, "The Paryer" duett på Italienska, minst två akter i talangshowen, åka till New York 3 helger, åka till Washington DC en helg, Rotary-möten och jag vet inte hur många middagar jag tackat JA till. Men förstå mig rätt det är precis den sortens liv jag vill leva här. Leva med lite för många bollar i luften samtidigt. Ligga i soffan och kolla på TV kan jag göra hemma i Sverige. Jag är bara här ett år och jag vill maximera de året till fullo. Jag har redan mött vänner för livet och sådana hittar man inte om man sitter hemma och rullar tummarna. Jag börjar dock känna att jag börjar närma mig en nivå när det blir för mycket och ohanterligt. Så jag bör nog börja säga nej till saker som jag känner att jag inte lär mig något av.

Förra helgen gjorde vi en utflykt med familjen till teatern "Sight and Sound" i Lanchester. Det är en av de största och mest magnifika teatrarna och efter att vi fastnat i bilkö och ösregn så kom vi in med 1 minut till godo. Föreställningen Noah gjordes fantastiskt, inte minst med tanke på de 100-tals djur som var med i föreställningen. Allt från bisonoxar till papegojor till skunkar. Alla djuren var tränade och var med i stora delar av showen. När vi kom ut öste regnet ner fortfarande, vilket var lite ironiskt med tanke på vilken teater vi hade sett. Jag tror det var första gången det regnat så rejält sen jag kom till USA.

Tredje Skypesamtalet

Jag har förstått att det rullar på rätt bra för Gustav där borta. Även vårt tredje Skypesamtal tyder på att han trivs och framförallt har många järn i elden. Några nya saker som jag inte hört tidigare var att han provat på att fiska med armborst och att skjuta på lerduvor.

"Jag har fått inspiration från filmen Yes Man med Jim Carrey och säger nu ja till alla möjligheter som dyker upp. Det gör att man får vara med om roliga saker hela tiden. Ett exempel är ju rollen som odjuret på teatern som bara dök upp efter att jag sagt ja till en helt annan sak", säger han entusiastiskt.
Jag försöker säga att han ska känna efter och att man kan säga nej också, men det är osäkert om det gick fram.
Den här gången diskuterar vi pengar. Han tycker det är dags att köpa lite nya kläder och snart är det dags för New York-resan med de andra utbytesstudenterna. Det verkar han ha med i sin budget. Däremot kostar mobilabonnemanget mer än det var tänkt och då vänder han sig lite försiktigt till oss. Han är ju inte dum i alla fall, resultatet blev den här gången ett litet telefonbidrag.
Skolan går bra om jag förstått det hela rätt. Bäst gillar han fysiken och bakningen, längst ner på listan hamnar kemin. Överlag så känner han att han hänger med bra och lär sig en hel del.
"Jag känner mig vis", vad han nu kan mena med det.
"Jag fick 40 poäng av 40 möjliga för debatten i ämnet Current Issues, som handlade om regeringens säkerhetspolitik kontra folkets frihet".
I samma veva får jag logga in på skolans hemsida där man kan följa hans poäng i de olika ämnena. Det såg bra ut så vitt jag kan bedöma, även om jag inte riktigt förstod poängsättningen.

Det var kul att prata via Skype och jag ser fram emot nästa gång!

6 veckor har gått blixtsnabbt..

Den senaste veckan har varit rätt så fullproppad som vanligt. Förra helgen var det ju Homecoming och Pep Rally. Vi gick ut på Hoss's och åt buffé före dansen. Dansen var rätt kul. Men de flesta dansar bara något som kallas "Grinding" vilket är den mest enformiga dans som finns... Jag lärde några #Sweedishdance, som någon kallade det efteråt. Det var bugg och dubbelbugg blandat med den dans vi lärt oss på idrottslektionerna i Sverige.

Min date var Lexi. Vi gick ut med Francisco, Cassidy, Brandon och Jordyn (från vänster till höger på bilden)

Fransisco fyller år på måndag och jag har fått i uppdrag att visa en film som hans kompisar i Chile har satt ihop för honom. 

Den här veckan har min familj också fått en ny familjemedlem. En kattunge som vi döpte till Carry efter en av döttrarna i familjen. Hon bor nu i mitt rum tills hon har acklimatiserats med de två hundarna.

Nu ska jag iväg och träna inför musikalen som jag är med i. Den börjar bli riktigt bra nu. Förra helgen hade vi provuppspelning i Hollydaysburg. Ljudet hackade och jag glömde några repliker och halkade på ett löv när jag skulle göra en volt och föll på rumpan. Summa summarum det var kanske ingen succé, men det var kul.

Och slutligen igår kväll förlorade vi vår första match i amerikansk fotboll, 54-35 mot Claysburg. Kvällen slutade dock gott med en lägereld hemma hos Jonas.

Sommaren är inte riktigt över än här, sitter ute också solar nu i ca 80F (20 C tror jag). Men tiden går fort och jag har redan varit här i över 6 veckor. Saknar alla där hemma. Ta hand om er. 

Homecomingveckan (Sent inlägg)

Heej igen! 

Denna vecka har varit en hektisk vecka. Veckan har varit full av prov och läxor men det är också homecomingveckan. Vilket betyder att varje dag ska man ha en speciell klädsel. Till exempel idag var det “Nerd day”. Idén ar att alla ska klä sig som en nörd. Och som jag fick lära mig idag, en nörd har hängslen, glasgögon med tejpade bågar, upprullade byxben, mittbena och rutig skjorta. I onsdags var det “Superhero-day”, i tisdags var det ”Ful tjocktröja dagen” och i måndags var “Pyjama-day” man går till skolan i sin pyjamas. Imorrn kommer det att vara “Black and White day”. Man får bara ha svart och vitt och om man betalar en dollar så får man ha på sig en svart eller vit mössa/hatt.  

Homcoming är på lördag och på fredag slutar skolan tidigt och de har en talangtävlig som kallas “Peprally”. Senare på kvällen är det en fotbollsmatch. Jag och sju andra seniors killar ska göra en cheerleadingdans och min uppgift ar att göra volter. Jag tror även att jag kommer att hoppa in som maskot under homecoming-matchen i fotboll eftersom att han som brukar vara det inte kan göra det på fredag. Det roliga ar att ingen kommer veta om att det är jag forutom den ansvariga läraren. När jag sen gör en volt kommer de kanske bli misstanksamma. Det finns ingen i skolan som kan göra volter förutom jag och några av cheerleaderna som kommer att vara där ute pa planen. På lördagen sen kommer det vara en stor dans. Jag går nu med en tjej som heter Alexis. Jag skulle gå med en som heter Lauren först men hennes pojkvän blev arg och hon sa att hon inte kunde gå for ca en vecka sen. Nu har de gjort slut, kanske på grund av det men jag har en ny date nu så det spelar ingen roll.

Skolan ar lite konstig, väldigt annorlunda om man jamför med svenska skolan. Skoldagen börjar med att man går till sitt “home room” dar man först har en tyst minut for den Amerikanska flaggan, sen säger man en lång ramsa som börjar “I pledge aligns to the flag of the United States of America and to the republic for which we stand….” Varje lektion varar 45 minuter och vi har 9 lektioner per dag. Det är samma schema varje dag och 3 minuter mellan lektionerna. Är man sen så får man en “prick I registret” Då man fått tre prickar får man inte vara med på skolaktiviteter som t.ex. homecoming eller att delta i sporter. I början tyckte jag att det var som ett fängelse eftersom man får inte gå ut ur skolan eller ha kläder som t.ex. linnen eller korta shorts. Men jag har vant mig och nu ar det bara en del av vardagen.

Att vara utbytesstudent i en liten skola gör att man blir ganska omtalad, i alla fall så här i början. Alla vet vem man är och det har ju både för- och nackdelar. Kanske är det tur att vi också har en annan utbytesstudent som går på samma skola.

Här är homecoming paraden !

Hej igen!
Jag har nu insett att det kommer att bli svårt att skriva ikapp allt som redan här hänt eftersom jag inte började "blogga" direkt när jag kom hit. Så i fortsättningen kommer jag bara skriva som en dagbok om vad som händer nu.

Idag är det söndag och vi har varit i kyrkan nu på morgonen. Jag går både i söndagsskola och på mässan. Söndagsskola låter tråkigt men det är det faktiskt inte, det är egentligen bara massa ungdomar som sitter och pratar, spelar musik och har det trevligt. Igår och i fredags har jag varit mestadels över i Marie-Ellen's hus. Jag ska berätta. Jag har under några veckor nu varit med och spelat i ett band som övar inför en "dinner theatre" i november där vi ska spela "Somebody to love" by Queen. Mamman till sångerskan är Marie-Ellen, hon har många bollar i luft. Hon har bland annat en teater varje år under tre dagar. I år är det "Skönheten och Odjuret" som ska spelas, på något konstig sätt så drogs jag in i detta och fick göra en audition. För att göra en lång historia kort, jag fick rollen som "The Beast" (Odjuret). Jag som aldrig ens har sett filmen fick lite välbehövlig träning i helgen både fredag och lördag. Bell (The Beauty) spelas av en tjej från Altoona, det märks att hon har varit med förr, för hon är en väldigt bra skådespelerska. Men det är inte allt... Allt eftersom man är runt Marie-Ellen så hittar hon på nya saker man kan göra.

Nu har jag även fått en duett med Pagie. Vi ska sjunga "The Prayer" av Celine Dion Andrea Bocelli och jag sjunger Andrea's part som är på Italienska. Jag kan dock luta mig på att Italienska är ganska likt Spanska och att vi har en Italiensk utbytesstudent i närheten som kanske kan hjälpa mig med uttalet.
Att sista noten är en hög B#-not som är precis utanför min röstkapacitet gör inte saken lättare.

Om en halvtimme börjar "youth group". Det är en träff för ungdomar på söndagkvällarna hos Jeff och Deb. Jag bor nu hos Jeff och Deb under 10 dagar medan min riktiga värdfamilj är på semester i Nantucet. Många från skolan kommer till "youth group" vi är oftast ca 35 st. Vi käkar "Subway take away" idag, spelar musik och umgås. Vi är som en enda stor familj. Det är ganska fantastisk hur de välkomnade mig och Francisco (den andra utbytesstudenten från Chile) och tog in oss i en så stark gemenskap som de har. Men det kanske är en av de stora skillnaderna mot att bo i en storstad. På landet har man en starkare gemenskap, man blir behandlad som en familjemedlem. I en stor stad blir man bedömd på vad man gör och blir behandlad som ett objekt.
Imorgon är det "pajamas-day" på skolan. Det är något som de gör under Homecoming-veckan. Det roliga är att jag sover i "Boxers" så jag vet inte riktigt om jag måste låna en pyjamas :P
Här är en bild på "youth group". Josiah and Caleb on guitar, Deb in pink and Josh in red.

Den första dagen!

Varje äventyr har en början, och mitt år i USA kommer att vara ett av de största äventyren i mitt liv. Och efter en resa på sammanlagt 25 timmar börjar jag mitt äventyr med 10 timmars sömn. På morgonen väcks jag av Dave, värdpappan. Vi ska på läkarbesök kl 9 hos Dr Dilling för att få en "physical" så att jag får delta i sporter med skolan. De kostar $112 vilket är ca 700 kr och det är bara att hosta upp. På vägen hem åker vi förbi skolan, Northern Bedford, för en "kort" rundtur för att se skolan. Vi träffar på Mrs. Swansen som kommer att vara min kansler. Det är hon som ska sätta ihop mitt schema och hjälpa mig om jag behöver det. Faktisk så var hennes förfäder från Sverige och hette Svensson. Men när hennes förfäder invandrade till USA på 1800-talet så stavades namnet fel och det blev Swansen. Vi bokade ett möte med henne för att prata om mitt schema.

Vi gick vidare ner till fotbollsplanen (soccer) där träningen var i full gång. Några av spelarna stod i armhävningsposition, som jag senare fick lära mig var det ett straff för att ha gjort något olämpligt. Ex. svurit, gjort något klantigt eller om coachen tycker att man förtjänar det. Efter att ha pratat en stund med Coach Yeatts så var jag med i laget och kunde börja dagen efter med 4 timmars träning 12.00-16.00. Jag behövde dock köpa fotbollsskor, springskor, smalbensskydd och fotbollsstrumpor.

Vi åkte till Wallmart, som har det mesta, allt mellan himmel och jord. Vissa amerikaner menar att "Om det inte finns på Wallmart så finns det inte". Vi hittade allt vi behövde och det var bara att hosta upp $200 till.

Efter bara 14 timmar i USA hade jag redan skaffat physical, spenderat över $300, fått rundtur i skolan och kommit med i "Soccer-laget" med 4 timmars träning varje dag den första veckan. Nu efter en månad av träning och matcher är vi halvvägs genom säsongen och vi har vunnit 5 av 6 matcher tror jag. Vi förlorade första 3-4 och vann resten med 5-2, 5-1, 6-0, 3-2, 3-0. Vi har en viktig match nu på måndag mot Bedford som är ett av de bättre lagen i serien.

Just nu bor jag med den andra utbytesstudenten från Chile. Hans värdfamilj är Jeff och Deb. De leder ungdomsgruppen på söndagskvällar. Jag bor hos dem i tio dagar nu, eftersom David och PeggyAnn åkte till sitt landställe i Nantucet ute vid östkusten/ Atlanten.

Utbytestudenten från Chile heter Fransico och han är 16 år. Här är vi tillsammas på "Orientation Camp". Det är en träff med alla utbytesstudenter i distriktet vilket är ca 30 stycken ungdomar från världens alla hörn och världsdelar. Vi har studenter från Australien, Thailand, Indonesien, Argentina, Brasilien, Belgien, Danmark, Finland m.m.

Och för er som undrar vad det där "skräpet" på kavajerna är så kan jag berätta att det är pins som man byter med varandra. Man får alltså pins från hela världen som man kommer att kolla tillbaka på och minnas alla människor man träffat. Vi har ca 50 stycken var bara efter 3 veckor. När året är slut kommer kavajen inte att synas för alla pins.

Testinlägg!

I morgon kommer jag att ha bott i USA, Pennsylavania i en månad exakt. Jag har försökt börja skriva en blogg under hela tiden jag varit här. Men något har alltid stoppat mig, den här första månaden har det bara varit så mycket att göra och nya saker att anpassa sig till. Jag skriver mest för att ha något att titta tillbaka på när jag är tillbaka i Sverige och för att familj och vänner ska få en chans att se vad som händer här borta.

Om det mot förmodan är någon som inte känner mig som läser detta så är jag Gustav Kullman och kommer från Sollentuna. Jag är 17 år och är en "Youth Exchange Student" med organisationen Rotary. Jag bor nu i en liten stad som heter Loysburg PA nära Altoona. Jag bor nu med David och PeggyAnn Meckley. David är pastor i kyrkan som vi bor precis brevid och PeggyAnn är en vikarie på Northern Bedford County High School där jag går i skolan. De har tre döttrar och en son som antingen bor själva eller går på Collage.

Jag ville bara nu få igång den här bloggen och göra ett testinlägg innan jag går och lägger mig efter en lång dag med kyrka, fotbollsmatch (vi vann med 3-2) och ungdomsträff hos Lindcy som fyllde år idag.

Detta är huset där jag bor. Stor tomt, två Golden Retrievers och dörren är alltid olåst så jag har inte ens fått en nyckel.




De har en Ford GT Mustang!! Vilket är helt awesome. Min drömbil alla kategorier delat med Corvette och Lamborghini Gallardo.

Skype - det första samtalet

Vi vill ha både ljud och bild, inte bara det ena. Efter lite fix och trix med Skype på tre olika datorer så syns och hörs han från Loysburg, Pennsylvania, USA. Han är glad och säker och växlar obehindrat mellan det svenska och engelska språket.
- Jag har bara gått tre dagar i skolan än, som "senior" i Northern Bedford County High School. Både rektorn och en skolkoordinator ville att jag skulle gå i 11:an, det vill säga som "junior". Då var jag tvungen att ta till mina tyngre kontakter inom Rotary och efter det behövdes bara ett telefonsamtal så var jag placerad i 12:an. Yes!



Gustav har varit i USA i dryga två veckor nu. Han berättar om en hektisk start med läkarbesök redan på morgonen efter ankomst. Allt för att kunna börja träna med skollaget i fotboll direkt. Många fyratimmarspass har det blivit och eftersom värdfamiljen är idrottsintresserad så har det känts som att han tränat mer under de här veckorna än under hela året i Sverige. Cykelturer med pappan Dave, försök till triathlon med hela familjen där både cykling, paddling och löpning ingår och så all denna fotbollsträning ("soccer").

- Fotbollsskor och löparskor blev mina första utgifter, dessutom var jag tvungen att köpa svarta shorts och vita t-shirts till skolidrotten. Reglerna är hårda, det duger inte med svarta shorts som har några tunna gröna streck på. Nej, nej. Att fixa med mobilen i skolan eller att komma sent till lektionerna är inte att rekommendera. Schemat är tufft och reglerna många, jag har valt den svåraste matematiken och fysiken, några ämnen har jag fått utan att ha valt själv, till exempel bakning. Nio lektioner om dagen med tre minuter mellan varje lektion. Det tråkiga är att det tar fyra minuter att ta sig till skåpen och tillbaka.

Förutom idrotten så har han kommit i kontakt med några musikintresserade ungdomar. Killar i 20-årsåldern som vill att han ska vara med i deras band och spela gitarr. Tydligen blir det något uppträdande längre fram där de ska spela Queen-låtar. Söndagarna är vikta åt kyrkan eftersom han bor i en prästgård, 20 meter från kyrkan. Gudstjänst, söndagsskola och ungdomsträff är det utbud som bjuds. Det låter inte som att han behöver gå sysslolös i alla fall.

- Jag behandlas som en kung här. Alla vet vem jag är och alla vill prata. Snart är det dags för bal på skolan också. Det som kallas för Home Coming. Jag har frågat en tjej om hon vill gå med mig på balen. Hon sa ja, tack och lov!