Homecomingveckan (Sent inlägg)

Heej igen! 

Denna vecka har varit en hektisk vecka. Veckan har varit full av prov och läxor men det är också homecomingveckan. Vilket betyder att varje dag ska man ha en speciell klädsel. Till exempel idag var det “Nerd day”. Idén ar att alla ska klä sig som en nörd. Och som jag fick lära mig idag, en nörd har hängslen, glasgögon med tejpade bågar, upprullade byxben, mittbena och rutig skjorta. I onsdags var det “Superhero-day”, i tisdags var det ”Ful tjocktröja dagen” och i måndags var “Pyjama-day” man går till skolan i sin pyjamas. Imorrn kommer det att vara “Black and White day”. Man får bara ha svart och vitt och om man betalar en dollar så får man ha på sig en svart eller vit mössa/hatt.  

Homcoming är på lördag och på fredag slutar skolan tidigt och de har en talangtävlig som kallas “Peprally”. Senare på kvällen är det en fotbollsmatch. Jag och sju andra seniors killar ska göra en cheerleadingdans och min uppgift ar att göra volter. Jag tror även att jag kommer att hoppa in som maskot under homecoming-matchen i fotboll eftersom att han som brukar vara det inte kan göra det på fredag. Det roliga ar att ingen kommer veta om att det är jag forutom den ansvariga läraren. När jag sen gör en volt kommer de kanske bli misstanksamma. Det finns ingen i skolan som kan göra volter förutom jag och några av cheerleaderna som kommer att vara där ute pa planen. På lördagen sen kommer det vara en stor dans. Jag går nu med en tjej som heter Alexis. Jag skulle gå med en som heter Lauren först men hennes pojkvän blev arg och hon sa att hon inte kunde gå for ca en vecka sen. Nu har de gjort slut, kanske på grund av det men jag har en ny date nu så det spelar ingen roll.

Skolan ar lite konstig, väldigt annorlunda om man jamför med svenska skolan. Skoldagen börjar med att man går till sitt “home room” dar man först har en tyst minut for den Amerikanska flaggan, sen säger man en lång ramsa som börjar “I pledge aligns to the flag of the United States of America and to the republic for which we stand….” Varje lektion varar 45 minuter och vi har 9 lektioner per dag. Det är samma schema varje dag och 3 minuter mellan lektionerna. Är man sen så får man en “prick I registret” Då man fått tre prickar får man inte vara med på skolaktiviteter som t.ex. homecoming eller att delta i sporter. I början tyckte jag att det var som ett fängelse eftersom man får inte gå ut ur skolan eller ha kläder som t.ex. linnen eller korta shorts. Men jag har vant mig och nu ar det bara en del av vardagen.

Att vara utbytesstudent i en liten skola gör att man blir ganska omtalad, i alla fall så här i början. Alla vet vem man är och det har ju både för- och nackdelar. Kanske är det tur att vi också har en annan utbytesstudent som går på samma skola.

Här är homecoming paraden !

Hej igen!
Jag har nu insett att det kommer att bli svårt att skriva ikapp allt som redan här hänt eftersom jag inte började "blogga" direkt när jag kom hit. Så i fortsättningen kommer jag bara skriva som en dagbok om vad som händer nu.

Idag är det söndag och vi har varit i kyrkan nu på morgonen. Jag går både i söndagsskola och på mässan. Söndagsskola låter tråkigt men det är det faktiskt inte, det är egentligen bara massa ungdomar som sitter och pratar, spelar musik och har det trevligt. Igår och i fredags har jag varit mestadels över i Marie-Ellen's hus. Jag ska berätta. Jag har under några veckor nu varit med och spelat i ett band som övar inför en "dinner theatre" i november där vi ska spela "Somebody to love" by Queen. Mamman till sångerskan är Marie-Ellen, hon har många bollar i luft. Hon har bland annat en teater varje år under tre dagar. I år är det "Skönheten och Odjuret" som ska spelas, på något konstig sätt så drogs jag in i detta och fick göra en audition. För att göra en lång historia kort, jag fick rollen som "The Beast" (Odjuret). Jag som aldrig ens har sett filmen fick lite välbehövlig träning i helgen både fredag och lördag. Bell (The Beauty) spelas av en tjej från Altoona, det märks att hon har varit med förr, för hon är en väldigt bra skådespelerska. Men det är inte allt... Allt eftersom man är runt Marie-Ellen så hittar hon på nya saker man kan göra.

Nu har jag även fått en duett med Pagie. Vi ska sjunga "The Prayer" av Celine Dion Andrea Bocelli och jag sjunger Andrea's part som är på Italienska. Jag kan dock luta mig på att Italienska är ganska likt Spanska och att vi har en Italiensk utbytesstudent i närheten som kanske kan hjälpa mig med uttalet.
Att sista noten är en hög B#-not som är precis utanför min röstkapacitet gör inte saken lättare.

Om en halvtimme börjar "youth group". Det är en träff för ungdomar på söndagkvällarna hos Jeff och Deb. Jag bor nu hos Jeff och Deb under 10 dagar medan min riktiga värdfamilj är på semester i Nantucet. Många från skolan kommer till "youth group" vi är oftast ca 35 st. Vi käkar "Subway take away" idag, spelar musik och umgås. Vi är som en enda stor familj. Det är ganska fantastisk hur de välkomnade mig och Francisco (den andra utbytesstudenten från Chile) och tog in oss i en så stark gemenskap som de har. Men det kanske är en av de stora skillnaderna mot att bo i en storstad. På landet har man en starkare gemenskap, man blir behandlad som en familjemedlem. I en stor stad blir man bedömd på vad man gör och blir behandlad som ett objekt.
Imorgon är det "pajamas-day" på skolan. Det är något som de gör under Homecoming-veckan. Det roliga är att jag sover i "Boxers" så jag vet inte riktigt om jag måste låna en pyjamas :P
Här är en bild på "youth group". Josiah and Caleb on guitar, Deb in pink and Josh in red.

Den första dagen!

Varje äventyr har en början, och mitt år i USA kommer att vara ett av de största äventyren i mitt liv. Och efter en resa på sammanlagt 25 timmar börjar jag mitt äventyr med 10 timmars sömn. På morgonen väcks jag av Dave, värdpappan. Vi ska på läkarbesök kl 9 hos Dr Dilling för att få en "physical" så att jag får delta i sporter med skolan. De kostar $112 vilket är ca 700 kr och det är bara att hosta upp. På vägen hem åker vi förbi skolan, Northern Bedford, för en "kort" rundtur för att se skolan. Vi träffar på Mrs. Swansen som kommer att vara min kansler. Det är hon som ska sätta ihop mitt schema och hjälpa mig om jag behöver det. Faktisk så var hennes förfäder från Sverige och hette Svensson. Men när hennes förfäder invandrade till USA på 1800-talet så stavades namnet fel och det blev Swansen. Vi bokade ett möte med henne för att prata om mitt schema.

Vi gick vidare ner till fotbollsplanen (soccer) där träningen var i full gång. Några av spelarna stod i armhävningsposition, som jag senare fick lära mig var det ett straff för att ha gjort något olämpligt. Ex. svurit, gjort något klantigt eller om coachen tycker att man förtjänar det. Efter att ha pratat en stund med Coach Yeatts så var jag med i laget och kunde börja dagen efter med 4 timmars träning 12.00-16.00. Jag behövde dock köpa fotbollsskor, springskor, smalbensskydd och fotbollsstrumpor.

Vi åkte till Wallmart, som har det mesta, allt mellan himmel och jord. Vissa amerikaner menar att "Om det inte finns på Wallmart så finns det inte". Vi hittade allt vi behövde och det var bara att hosta upp $200 till.

Efter bara 14 timmar i USA hade jag redan skaffat physical, spenderat över $300, fått rundtur i skolan och kommit med i "Soccer-laget" med 4 timmars träning varje dag den första veckan. Nu efter en månad av träning och matcher är vi halvvägs genom säsongen och vi har vunnit 5 av 6 matcher tror jag. Vi förlorade första 3-4 och vann resten med 5-2, 5-1, 6-0, 3-2, 3-0. Vi har en viktig match nu på måndag mot Bedford som är ett av de bättre lagen i serien.

Just nu bor jag med den andra utbytesstudenten från Chile. Hans värdfamilj är Jeff och Deb. De leder ungdomsgruppen på söndagskvällar. Jag bor hos dem i tio dagar nu, eftersom David och PeggyAnn åkte till sitt landställe i Nantucet ute vid östkusten/ Atlanten.

Utbytestudenten från Chile heter Fransico och han är 16 år. Här är vi tillsammas på "Orientation Camp". Det är en träff med alla utbytesstudenter i distriktet vilket är ca 30 stycken ungdomar från världens alla hörn och världsdelar. Vi har studenter från Australien, Thailand, Indonesien, Argentina, Brasilien, Belgien, Danmark, Finland m.m.

Och för er som undrar vad det där "skräpet" på kavajerna är så kan jag berätta att det är pins som man byter med varandra. Man får alltså pins från hela världen som man kommer att kolla tillbaka på och minnas alla människor man träffat. Vi har ca 50 stycken var bara efter 3 veckor. När året är slut kommer kavajen inte att synas för alla pins.

Testinlägg!

I morgon kommer jag att ha bott i USA, Pennsylavania i en månad exakt. Jag har försökt börja skriva en blogg under hela tiden jag varit här. Men något har alltid stoppat mig, den här första månaden har det bara varit så mycket att göra och nya saker att anpassa sig till. Jag skriver mest för att ha något att titta tillbaka på när jag är tillbaka i Sverige och för att familj och vänner ska få en chans att se vad som händer här borta.

Om det mot förmodan är någon som inte känner mig som läser detta så är jag Gustav Kullman och kommer från Sollentuna. Jag är 17 år och är en "Youth Exchange Student" med organisationen Rotary. Jag bor nu i en liten stad som heter Loysburg PA nära Altoona. Jag bor nu med David och PeggyAnn Meckley. David är pastor i kyrkan som vi bor precis brevid och PeggyAnn är en vikarie på Northern Bedford County High School där jag går i skolan. De har tre döttrar och en son som antingen bor själva eller går på Collage.

Jag ville bara nu få igång den här bloggen och göra ett testinlägg innan jag går och lägger mig efter en lång dag med kyrka, fotbollsmatch (vi vann med 3-2) och ungdomsträff hos Lindcy som fyllde år idag.

Detta är huset där jag bor. Stor tomt, två Golden Retrievers och dörren är alltid olåst så jag har inte ens fått en nyckel.




De har en Ford GT Mustang!! Vilket är helt awesome. Min drömbil alla kategorier delat med Corvette och Lamborghini Gallardo.

Skype - det första samtalet

Vi vill ha både ljud och bild, inte bara det ena. Efter lite fix och trix med Skype på tre olika datorer så syns och hörs han från Loysburg, Pennsylvania, USA. Han är glad och säker och växlar obehindrat mellan det svenska och engelska språket.
- Jag har bara gått tre dagar i skolan än, som "senior" i Northern Bedford County High School. Både rektorn och en skolkoordinator ville att jag skulle gå i 11:an, det vill säga som "junior". Då var jag tvungen att ta till mina tyngre kontakter inom Rotary och efter det behövdes bara ett telefonsamtal så var jag placerad i 12:an. Yes!



Gustav har varit i USA i dryga två veckor nu. Han berättar om en hektisk start med läkarbesök redan på morgonen efter ankomst. Allt för att kunna börja träna med skollaget i fotboll direkt. Många fyratimmarspass har det blivit och eftersom värdfamiljen är idrottsintresserad så har det känts som att han tränat mer under de här veckorna än under hela året i Sverige. Cykelturer med pappan Dave, försök till triathlon med hela familjen där både cykling, paddling och löpning ingår och så all denna fotbollsträning ("soccer").

- Fotbollsskor och löparskor blev mina första utgifter, dessutom var jag tvungen att köpa svarta shorts och vita t-shirts till skolidrotten. Reglerna är hårda, det duger inte med svarta shorts som har några tunna gröna streck på. Nej, nej. Att fixa med mobilen i skolan eller att komma sent till lektionerna är inte att rekommendera. Schemat är tufft och reglerna många, jag har valt den svåraste matematiken och fysiken, några ämnen har jag fått utan att ha valt själv, till exempel bakning. Nio lektioner om dagen med tre minuter mellan varje lektion. Det tråkiga är att det tar fyra minuter att ta sig till skåpen och tillbaka.

Förutom idrotten så har han kommit i kontakt med några musikintresserade ungdomar. Killar i 20-årsåldern som vill att han ska vara med i deras band och spela gitarr. Tydligen blir det något uppträdande längre fram där de ska spela Queen-låtar. Söndagarna är vikta åt kyrkan eftersom han bor i en prästgård, 20 meter från kyrkan. Gudstjänst, söndagsskola och ungdomsträff är det utbud som bjuds. Det låter inte som att han behöver gå sysslolös i alla fall.

- Jag behandlas som en kung här. Alla vet vem jag är och alla vill prata. Snart är det dags för bal på skolan också. Det som kallas för Home Coming. Jag har frågat en tjej om hon vill gå med mig på balen. Hon sa ja, tack och lov!